RESONAROR

Detta är "JAG" - som symbolfigur för mig själv.

Jag står med ryggen åt någon annan än "jag själv".

Jag vet inte vem "du är"-

men jag vet att det är "du" som just NU betraktar denna bild av en geografisk zon som föreställer "någonstans" i Grangärde, Dalarna Sverige.


Jag kommer att resonera kring det jag upptäcker och upplever.

Det gjorde också poeten Dan Andersson som levde här i tidigt nittonhundratal.

Han ställde ofta "tidlösa frågor" till sig själv.


Jag själv symboliserar den levande människan som upplever och upptäcker - samtidigt.

Jag har "händer som gör att det händer" och "fötter som gör att det går".

Jag "bär mitt hjärta var jag går".

Den gula "kroppen" behöver rumslig näring - så att jag kan ge näring åt mina tankar...

Huvudet symboliserar "tankesfären" som varje människa "bär på sina axlar".

Det finns för övrigt två osynliga "tidlösa axlar" - en som mäter det som pågår och en som upplever med fantasin, känslan och har förmågan att sammanfatta på ett naturligt och "intelligent sätt".

Dessa axlar kallas också "tidsaxlar" och beskriver skillnaden mellan "upplevd tid" och "upptäckt tid".

Den upplevda tiden är en "inre tid" - upplevandets ständiga inre NU.


Är tiden upplevd eller upptäckt?

Den upptäckta tiden är "yttre mätbar tid" som går "på bilden vågrätt" mellan historien och "upplevd nutid (som händelse). Denna tid kan därefter övergå till en möjlig framtid som inte kan mätas som upptäckt - då den är omöjlig att upptäcka förrän i framtiden.

Detta gör människans fantasiförmåga viktig. Den "vågräta tiden" som mätbar - begränsar sig till vad vi kan observera som händelser (det som redan har hänt, när vi upptäcker händelsen).

Att "fantisera" är en förmåga att "se" (tänka på) osynliga realiteter.

Detta kan uttrycka en "poetisk längtan" efter något "mer än det upptäckbart rumsliga".

Filosofiskt kan tänkandet uttryckas som en inre "osynlig handling".

Detta gör att de på bilden osynliga axlarna också symboliserar "min egen förmåga" att tänka på "övre nivå META" (associativt) men också inse min begränsade förmåga att handla på "nedre nivå MÄTA".

Kartan som en "deriverad bild" av verklighetens upplevda upptäckbarhet i "3 D" - vid varje "tidpunkt".


POIESIS - det ur sig själv framsprungna - är för en "poet" en upplevelse, vars inre essens kan kortas ned till några få ord, jämfört med mer tolkande förklaringar.

Förklaringarna blir genom budskapet ändå personliga - bär vi vår egen inre "poiesiskapacitet" inom oss?


Detta kan göra det tydligt att frågan VARFÖR är en personlig fråga som kan bli komplex att resonera om.


Resonans som samklang mellan frågande VARFÖR och förklarande DÄRFÖR - kräver samförstånd och DIALOG.

=============================================

Sammanfattning i punktform:

  • Jag som symbolfigur: Jag representerar mig själv och står med ryggen åt någon annan än mig själv.
  • Betraktare: Någon annan betraktar en bild av en geografisk zon i Grangärde, Dalarna Sverige.
  • Resonemang och upptäckt: Resonemang kring vad som upptäcks och upplevs, likt poeten Dan Andersson.
  • Levande människan: Symboliserar den levande människan som upplever och upptäcker samtidigt.
  • Fysiska symboler: Händer, fötter, hjärta och kropp som behöver rumslig näring.
  • Tankesfären: Huvudet symboliserar tankesfären som varje människa bär på sina axlar.
  • Tidsaxlar: Två osynliga tidsaxlar som mäter upplevd tid och upptäckt tid.
  • Upplevd tid: Inre tid, upplevandets ständiga inre NU.
  • Upptäckt tid: Yttre mätbar tid som går vågrätt mellan historien och upplevd nutid.
  • Framtid: Möjlig framtid som inte kan mätas som upptäckt förrän i framtiden.
  • Fantasiförmåga: Viktig för att se osynliga realiteter och uttrycka poetisk längtan.
  • Inre handling: Tänkandet som en inre osynlig handling.
  • META och MÄTA: Förmågan att tänka på övre nivå META och handla på nedre nivå MÄTA.
  • Kartan: En deriverad bild av verklighetens upplevda upptäckbarhet i 3D vid varje tidpunkt.
  • Poiesis: Det ur sig själv framsprungna som upplevelse för en poet.
  • Frågan VARFÖR: En personlig och komplex fråga att resonera om.
  • Resonans och dialog: Resonans mellan frågande VARFÖR och förklarande DÄRFÖR kräver samförstånd och dialog.