ATT UPPTÄCKA OCH ATT UPPLEVA - SAMTIDIGT.

RUMMETS BUDSKAP GENOM TIDEN

En poetisk resa i resonans.

"JAG" står i rummet Rom - HÄR och NU "i tiden".

Jag som upptäckande människa ser fysiskt "ruiner och minnesmärken" från förr.

Vad var AVSIKTEN DÅ?

Går det att uppleva det som var "DÅ" - idag, i min egen fantasi (- min personligt associativa förmåga att "resa i tid och rum"?

Finns den "röda tråden"?

Videon blir ett försök till de spontana reflektioner som blev nedtecknade upplevelser i "poiesis perspektivet".

Upplevelserna som den upptäckande verkligheten gav - blev ett försök att "fånga nuet" som en gång var då.

Går det att "fånga" minnet av det som redan har hänt - utan att varit med "när det pågick"?