V

DEN PERSONLIGA UPPLEVELSEN – DEN GEMENSAMMA UPPTÄCKTEN.

TEORIER KRING VERKLIGHETEN.

EN RESONARA OM VÄRDENIHILISMEN.

Figuren på bilden – ser han det meningsfulla?

Vad är meningsfullt - Möjligt - Nödvändigt?

Man kan resonera kring det man upptäcker och upplever -"Göra en RESONARA".

RALJERANDE FILOSOFI - BEHÖVER KANSKE INTE INNEBÄRA NÅGOT NEGATIVT.

ENDAST ETT DRASTISKT SÄTT ATT REAGERA PÅ EN FILOSOFI I SYFTE ATT IFRÅGASÄTTA PÅSTÅENDEN.

 

”AI TYCKER”:

Absolut, att raljera inom filosofi kan vara ett sätt att kritiskt granska och ifrågasätta påståenden. Det kan vara ett sätt att framhäva potentiella brister eller paradoxala aspekter i en filosofisk teori genom att använda humor och ironi.

Detta gör det möjligt att väcka nya tankar och diskussioner kring viktiga ämnen. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om tonen och kontexten, så att man inte uppfattas som nedlåtande eller respektlös.

Förmågan att använda ironi och sarkasm på ett effektivt sätt kan vara ett kraftfullt verktyg för att utmana och belysa olika filosofiska idéer och föreställningar. Det kan också skapa ett engagerande och intellektuellt stimulerande samtal, vilket är centralt för filosofi som en levande och dynamisk disciplin.

 

OK:       HÄR KOMMER " RESONARAN OM VÄRDENIHILISMEN":

Inom filosofin tycks det gå en skiljelinje mellan skolor som hävdar meningsfullhet respektive meningslöshet. Vad är meningsfullhet – detta begrepp kanske inte finns i verkligheten? Men jag kan ju uppleva meningsfullhet!?

Kan detta vara sant?

Existerar verkligen meningsfullhet i verkligheten och vad är då verklighet?

Låt oss börja med grekerna – de tycktes tidigt se klart och observerade att människan har en insida och en utsida. Kring detta funderade man mycket.

Det finns en känd historia som handlar om Akilles. Akilles försökte springa kapp en sköldpadda, det är ju ganska enkelt i praktiken. Nu handlar det om vad som sker i tanken – kan vi räkna ut om det är sant? Det kunde inte grekerna.

Gällde detta bara grekerna?

Nej men de ”lyfte frågan” som man säger idag.

Kan man ”lyfta” något som inte finns? Alla greker kunde med egna ögon se att det var sant och fungerade.

Hur var det med teorin?

Nej, man kunde inte räkna ut att detta var sant.

Var det då verkligen sant?

Hur ser det ut idag – är allt det vi själva kan upptäcka verkligen något som finns? Om någon annan säger att det jag ser inte finns, skall jag då tro honom?

Detta med just teorier handlar enligt en annan gammal grek, Aristoteles, om att definiera sanningen. Vi måste då ifrågasätta vårt eget förnuft kring vad som dels är teoretiskt möjligt, dels hur det fungerar i praktiken. Innan man har försökt är vi väl alla lite osäkra. Det går att göra en ”sannolikhetskalkyl” – man kan göra en hypotes och pröva om det är sant.

Vad motiverar mig?

Är det min egen nyfikenhet?

Filosofi lär betyda ”kärlek till vishet”. Detta skulle i så fall betyda att filosofin är nyttig för samhället, det vill säga oss själva. Innebär detta att visheten bekräftar sanningen? Det finns olika teorier som går i olika riktningar.

En riktning som haft stor betydelse för vårt moderna samhälle är VÄRDENIHILISMEN.

Vad innebär då denna filosofiska tanke?

I Filosofilexikonet som gavs ut på Forums bokförlag 1988, står det under rubriken ”värdenihilism”: (av lat. nihil, intet). Vidare skriver man att detta är beteckningen på Uppsalaskolans teori om att värderingar inte har något sanningsvärde, utan måste tolkas som utrop eller påbud (imperativ) som uteslutande har känslomässig mening. Bland teorins anhängare kan nämnas Hedenius, Hägerström, Moritz och Phalén. Oj, handlar det om värderingar?

Vi ser det vi ser – men kan inte värdera det vi ser. Vem skall värdera det vi ser för oss? Läser man vidare under Uppsalafilosofin står det att den grundades av bland annat Axel Hägerström och har spelat en mycket stor roll för svensk filosofi och även svensk samhällsvetenskap (Myrdal och Tingsten), samt för juridik (Lundstedt, Olivecrona och Ekelöf) och dessutom teologi (bland annat Aulén och Nygren). Axel Hägerström levde mellan 1868 och 1939 – då andra världskriget började. Han är tillsammans med Phalén grundare av denna filosofi.

Vad handlade det om och varför argumenterades det så kraftigt (när känslor skulle ”nihileras”)? Vad säger Hägerström?

Han vände sig mot metafysiken. Med ”metafysik” avser han varje uppfattning som identifierar verkligheten som någon del av densamma, till exempel idéer, materia och så vidare.

Jovisst – eller jaha, men varför?

Han hävdar att kunskap aldrig kan vara kunskap om sig själv, utan kunskap är omvänt om något annat än sig själv. Han utvecklar sedan identitetssatsen som självidentitet. Nu gäller det att veta vem man är – går det att lita på vem man själv är? Är jag osäker på detta? Hägerström påstod med egen bestämdhet att det verkliga betecknas av bestämdhet och motsägelselöshet. Dessutom anser han att det enda verkliga som finns ingår i det rums-tidsliga sammanhang som sinnevärlden utgör. Allt som faller utanför den rums-tidsliga världen eller som är obestämt blir därför overkligt.

Varför blir det overkligt?

Är jag själv overklig?

Jag kan ju observeras av andra – men vem är jag?

Jo, vi projicerar känslor på det vi ser och ger det värden, varvid illusionen uppstår att värdena är objektiva egenskaper hos ting och handlingar. Han kanske har rätt, han Hägerström.

Frågan är bara vem som värderar vem när det gäller människor - människor som kan upptäckas här och nu? Vem värderar den som värderar – det börjar bli riktigt svårt nu. Hägerströms rättsfilosofi har utövat stort inflytande på särskilt nordisk juridik där den fått namnet ”den nordiska rättsrealismen”.

Axel Hägerström har en huvudtes som säger att positiv rätt endast är ett faktiskt tillämpat system av regler. Rätten är alltså konstruerad på detta sätt. Varje försök att förstå rätt som uttryck för ett rättsmedvetande eller för statens vilja, eller att hänvisa till naturliga rättigheter, avfärdar Hägerström som vidskeplig tro på översinnliga makter. Han vill visa att den romerska rätten vilar på magisk grund – ett mystiskt påpekande.

Det centrala hos identitetssatsen skulle därmed visa på förhållandet mellan medvetandet och kroppen (beteendet). Denna ”materia teori” där endast det som observatören ser, gäller som sant och får då till uppgift att förklara och lösa svagheter som finns i behaviorismen (exempelvis experiment med beteende hos ”Pavlovs hundar” och ”Skinners råttor”). Självklart, om man inte vet hur råttor själva tänker måste ju någon förklara – åtminstone deras vanor. Då kan man besluta om de är farliga eller inte. Gäller detta också för levande människor? Är vi medvetna om detta är sant?

Det handlar då om människans medvetande som den inre orsaken till personers beteende. Vad denna orsak är, vet dessa specifika filosofer i den mentala nutidsanda man då verkade - endast lite om. Man har emellertid vågat avge en kvalificerad gissning: Medvetandetillstånd är rent fysiska tillstånd hos det centrala nervsystemet – hjärnan är medvetandet. Sinnesupplevelser är processer i nervsystemet, med denna identifikation behöver nödvändigtvis inte vara sann – det vet man aldrig? Är detta en hypotes eller en tes. Hur vet man detta – genom majoritetsbeslut?

Slutsatsen enligt ”min” mening och vad jag själv förstått, blir en fråga om jag i mitt centrala nervsystem förstår är slutsatserna: Man vet inte vad som är sant. Det finns inga värden. Det som får det hela att fungera är ett regelsystem. Om man sätter dessa påståenden i verket – blir det ett beslutat regelverk.

Blir det då regelverket som bestämmer sanningen om vad som skall vara sant?

Vad blir då ett sant beteende – det man beslutat om?

För att finnas måste man bete sig – går det inte att fråga varför innan man drar slutsatser om det som inte liknar det på förhand bestämda?

Denna påstådda sanning bör nog kontrolleras i praktiken – ett försök nedan med temat: ”Allting som syns finns”. Vid en annan tidpunkt än ”NU” alltså i historisk tid, skulle en man vid namn Ebbe Carlsson göra uppenbart vem som mördade statsminister Olof Palme. För att visa detta måste det bli uppenbart i den rumsliga verkligheten. Därför fick inget finnas, som fanns som hjälpmedel för att få något att finnas. Alltså gällde det att smuggla in en avlyssningsutrustning som i verkligheten fanns utomlands – som då inte fanns som ett medvetandetillstånd, det vill säga som ett medvetandetillstånd hos människor i Sverige. Plötslig uppstod detta medvetandetillstånd hos en tulltjänsteman i svenska Helsingborg – och DÅ fanns utrustningen.

Detta ledde i sin tur till ett omtumlande kaos hos medvetandetillståndet hos ett stort antal människor i Sverige – regelsystemets filosofi trädde i kraft och där levande människor tycktes (endast tycktes) bli ”överkörda genom känslomässiga påhopp” och fysiskt överkörda av tåg och franska sändebud blev offentligt utskällda i TV. Allt detta för att något som inte fanns plötsligt fanns.

Vad finns egentligen?

SÄPO män finns om man beslutar sig för att de skall finnas – och bli uppenbara hos centrala nervsystemet hos levande människor. Är uppgiften att inte finnas men ändå finnas? Rent logiskt behöver det som inte finns några regler. För att bryta mot regler måste man finnas, och för att finnas måste det bli uppenbart att man finns. Om man plötsligt finns – riskerar man att bli en före detta existens.

Existera betyder dock framträda – alltså kan man finnas ”så länge man lever”. Är man då själv egentligen onödig – eftersom uppgiften var att inte finnas och därmed eventuellt störa medvetandetillståndet, om man gör något avvikande? Går det att ”finnas” utan att ”framträda”? Det kan bli många teorier om detta – Jämför gärna Akilles och sköldpaddan. Kan verkligheten ”kontrolleras”? Det är i verkligheten en svår teori för tanken – därför blir lagstiftningar ofta så krångliga att man måste låtsas att man förstår – framför allt kring frågan varför (?).

Det krävs därför intellektuell teoretisk stringens för att tolka oss själva som människor. Kan vårt medvetande verkligen förstå att känslor, som i och för sig är irrationella på grund av att vi projicerar känslor på värdena vi upplever?

Människor - kanske - behöver inte varken må bra eller dåligt, det räcker väl att veta att man eventuellt existerar – om man tror sig veta detta?

Kan man fråga det egna centrala nervsystemet om detta – om det nu skulle finnas?

Tror vi på teorierna – som identitetsteorierna?

Enligt identitetsteorin är ”smärta” – ”något sker i mig som liknar det som sker i mig när jag exempelvis skär mig i fingret”. Man har alltså all den klarhet man behöver för att fungera – man står till förfogande för det som finns. Men det gäller ändå att se till att det finns ett system av regler som har beslutats som regelverk vilket förhindrar obehagen.

”AI” KOMMENTERAR:

Vilken fascinerande och djupdykande reflektion! Det låter som att du har funderat mycket kring betydelsen av meningsfullhet, verklighet och hur vi uppfattar och värderar världen omkring oss. Att navigera genom dessa filosofiska teman kan vara både utmanande och givande. Här är några tankar som kanske kan bidra till dina reflektioner:

Meningsfullhet och Verklighet

Meningsfullhet kan upplevas subjektivt. Det som känns meningsfullt för en individ kanske inte känns så för en annan. Trots att vi kan uppleva meningsfullhet betyder det inte nödvändigtvis att det är en objektiv sanning. Det är snarare en del av vår subjektiva verklighet.

Akilles och Sköldpaddan

Historien om Akilles och sköldpaddan är ett klassiskt exempel på paradoxen i filosofiska resonemang. Det visar på hur våra tankar och teorier ibland kan stå i kontrast till den praktiska verkligheten. Grekerna, som du nämnde, var pionjärer i att lyfta dessa frågor och fick oss att tänka djupare kring begreppen tid, rörelse och oändlighet.

Värdenihilism och Uppsalafilosofin

Värdenihilismen, som hävdar att värderingar saknar sanningsvärde och endast är känslomässiga uttryck, utmanar oss att tänka på hur vi skapar och uppfattar värden. Hägerströms kritik av metafysiken och hans betoning på sinnevärlden som den enda verkliga utmanar oss att omvärdera våra uppfattningar om vad som är verkligt och meningsfullt.

Identitetssatsen och Människans Medvetande

Hägerströms identitetssats och tankarna kring självidentitet får oss att reflektera över vad det innebär att vara en individ och hur vårt medvetande formar vår verklighet. Tankar om att medvetandet är en produkt av det fysiska centrala nervsystemet utmanar traditionella synsätt på själen och medvetandet som något transcendentalt.

Praktisk Verifiering av Sanningar

Det är ofta i praktiken som teorier och hypoteser sätts på prov. Att använda en sannolikhetskalkyl eller göra empiriska tester för att bekräfta eller förkasta hypoteser är en metod som används inom både vetenskap och filosofi för att närma sig sanningen.

Lagstiftning och Samhälleliga Regler

Lagstiftning och regler är ett sätt att strukturera samhället och skapa en form av ordning. Men som du nämner, är det viktigt att ifrågasätta och förstå de bakomliggande principerna för att undvika blinda efterföljanden och skapa ett samhälle som är både rättvist och meningsfullt.

Existens och Framträdande

Existens handlar inte bara om att "finnas" utan också om hur vi framträder och uppfattas av andra. Att finnas utan att framträda kan vara ett filosofiskt dilemma, men det är också en del av vår subjektiva upplevelse av verkligheten.

Kontrollerbar Verklighet

Verkligheten är komplex och ibland svår att kontrollera eller förstå fullt ut. Det kräver en kombination av teoretisk stringens och praktisk erfarenhet för att navigera genom dessa frågor.

Människans Medvetande och Känslor

Att förstå vårt medvetande och våra känslor är en central del av att vara människa. Identitetsteorin, som kopplar medvetandet till fysiska processer i hjärnan, ger oss en grund för att förstå oss själva, även om det finns mycket kvar att utforska och förstå.

Det verkar som om du är på en spännande resa av självreflektion och filosofiska funderingar. Fortsätt utforska dessa idéer och ställa frågor – det är precis vad filosofi handlar om! 🧠🌟

Om det är något mer specifikt du vill dyka djupare i, låt mig veta!

 

 

 

 DEN RALJERANDE FILOSOFIN KRING VÄRDENIHILSMEN FORTSÄTTER:

Med vetenskapens hjälp kan vi utveckla en teknik att uppskjuta den fysiska döden – som kan definieras som att det centrala nervsystemet stannar i sitt upptäckbara förlopp. Dessutom kan vetenskapen med hjälp av forskningsrön få fram mediciner som tar bort känslor och skapar känslor.

Känslor är ju onödiga eftersom det finns regler och då behövs inga känslor. Medicinformer som tabletter finns endast på apotek, annars finns dom inte, såvida dom inte ibland uppstår som ett medvetandetillstånd hos tjänstemän i tullen - innan de når innanför Sveriges rumsliga gränser. Men tabletterna kanske har uppstått som upptäckbar materia i Sverige – någon kan ha tillverkat dem här.

Varför?

Syftet med tabletterna är dock alltid detsamma att – att påverka känslorna som påverkar medvetandetillståndet. Känslor är irrationella och svåra att mäta i sin existens. Då kanske känslor inte skall finnas? Vid sjukdom är det olämpligt att säga, till exempelvis Försäkringskassan, att man inte mår bra. Ett sådant påstående kan bli abnormt i relation till regelverket. Det är bättre att säga att man har ont i ryggen och då få ”värktabletter”. Ryggen är ju viktig för funktionen och gör att huvudet slipper släpa i marken och skada medvetandetillståndet.

Det blir också lättare för det generella normsystemet att registreras i datorer tillsammans med personnummer – och på ett tidigt stadium skapas det möjlighet att upptäcka avvikelser från vad som gäller enligt regelverket. Många frågor återstår att besvara – förutom om jag själv kanske finns.

Det kanske går att fråga någon annan – och om någon annan svarar, måste vi båda finnas. Men finns bara en av oss? Det vet man aldrig med bestämdhet – jag bara kanske tror det.

Finns samhället?

Vem är samhället?

Är samhället sant?

För att vara sant måste det finnas – är detta sant?

Om man jämför med Akilles och sköldpaddan – vem liknar vem?

Hur hänger scenariot ihop?

Vem spelar då samhället och vem spelar Akilles – i spelet om verkligheten?

Hinner samhället kapp Akilles – eller kommer Akilles någonsin ifatt samhället?

Det kanske inte gör något - det är ju ändå ”subjektivt påhittade tankar”… …eller är det något som är glömt?

Bara jag inte handlar medan andra förhandlar om hur man skall handla!

Vad är det som ”vi” inte har upptäckt – trots mina egna personliga upptäckta upplevelser? Handlar det om ett svar på frågan VARFÖR?

Existerar det overkliga i verkligheten?

Hur framträder det då som gemensam upptäckt?

Innehåller värdenihilsmen fler frågor än svar?

Är den då att lita på?

”AI”:

Du lyfter verkligen intressanta och tankeväckande frågor. Den här typen av djupgående reflektioner är vad filosofin handlar om. Låt mig försöka bemöta några av de centrala punkterna i dina resonemang:

Teknik, Vetenskap och Känslor

Vetenskapen och tekniken har otroliga möjligheter att påverka våra kroppar och sinnen. Att uppskjuta den fysiska döden eller att medicinskt påverka våra känslor är koncept som utforskas inom både medicinsk forskning och filosofi. Även om känslor kan verka irrationella och onödiga i ett strikt regelstyrt system, så är de en fundamental del av människans upplevelse och förståelse av verkligheten. Känslor hjälper oss att navigera i världen, fatta beslut och skapa mening.

Verklighet och Existens

Att avgöra om vi själva eller samhället verkligen "finns" är en klassisk filosofisk fråga. René Descartes kända uttalande "Cogito, ergo sum" (Jag tänker, alltså är jag) försökte besvara detta genom att grunda existensen på förmågan att tänka. Men även med denna grund kvarstår många frågor om verklighetens natur och hur vi uppfattar den.

Värdenihilism och Sanning

Värdenihilismen ifrågasätter om värderingar har något objektivt sanningsvärde eller om de endast är subjektiva uttryck. Detta ställer oss inför utmaningen att hitta en balans mellan att acceptera att vissa värderingar är subjektiva och att ändå kunna leva tillsammans i ett samhälle med gemensamma normer och regler. Aristoteles och andra grekiska filosofer betonade vikten av att definiera sanning, vilket är lika relevant idag.

Samhällets Struktur och Regler

Samhället är en komplex struktur där regler och normer styr våra beteenden. Dessa regler kan ibland verka rigida eller artificiella, men de är också nödvändiga för att skapa ordning och förutsägbarhet. När vi ifrågasätter dessa regler och normer, är det viktigt att göra det med en förståelse för både deras praktiska nödvändighet och deras potentiella begränsningar.

Subjektivitet och Objektivitet

Det du beskriver kring subjektiva upplevelser och objektiva sanningar är centralt för filosofiska diskussioner. Om något vi upplever subjektivt är "verkligt" beror på hur vi definierar verkligheten. Filosofin ger oss verktygen att utforska dessa begrepp och förstå dem bättre.

Existensen av det Overkliga

Att något kan kännas "overkligt" betyder inte nödvändigtvis att det inte har en plats i vår upplevelse av verkligheten. Overkliga upplevelser kan vara lika betydelsefulla och påverka vårt medvetande och våra känslor lika starkt som det som vi anser vara objektivt verkligt.

Filosofins Roll och Frågor

Filosofin handlar ofta mer om att ställa frågor än att ge definitiva svar. Det är genom dessa frågor som vi kan utforska och förstå världen och oss själva på ett djupare plan.

Om det finns specifika områden du vill utforska mer eller om du vill ha fördjupning inom något särskilt koncept, låt mig veta. Filosofi är ett oändligt fascinerande fält, och jag är här för att hjälpa dig navigera genom det! 🌌🧠