FÖNSTRET SOM VISAR EN BILD FRÅN 1950-TALET. Symbolfiguren är "jag själv". Men vem är jag själv? Det är den "tänkande människan" som befinner sig i upplevt HÄR och NU - där framtiden är okänd. De två figurerna som står vi spårvagnshållplatsen - vet inget om framtiden, men de kan tala om vad som har hänt idag eller igår eller om vädret eller om tandläkaren som blev irriterad på sin patient som sa att hans praktik inte låg centralt. Vadå? Han bodde i samma hus som systembolaget, två minuters väg från fängelset och med 3 minuter till kyrkogården. Allting från "mitt" perspektiv är "nära" från fönstret som visade sceneriet för ett krönikespel som ständigt pågick - då. Samma föreställing pågår fortfarande - nya kläder nya spårvagnar....