Lille Per är symbolen för en person som uttycker sig i jagform.
Språket är rakt och tydligt - det tycks komma direkt från "insidan".
Vad som kännetecknar Per är att han ofta säger det vi tänker.
Dessutom, liksom barnet är Per först neutral till det han möter.
Sedan mäter han det han möter och försöker relatera det till sig själv i sin situation.
Det blir på så sätt två världar en inre tankevärld (metavärld) och bilden av den värld som omger honom
- (en mätavärld).
De två bilderna ovan visar två tillstånd hos lille Per.
Den vänstra kan tyckas vara en ouppnålig UTOPI, medan den högra är en DYSTOPI där livets yttre verkighet kan ha "klämt" lille Per.
Namnet Per kan här lösligt associera till Per e grinus.
Peregrinus översätter vi till svenska som "pilgrim" vilket betyder främling
(- från början de som bodde utanför Rom).
Pilgrim kom att bli något av en medeltida botgöring i religiös bemärkelse.
Man vandrade till heliga platser i detta syfte.
Idag har "pilgrimsrörelsen fått en renässans" - många frågar vilket som är viktigast "vägen eller målet".
Det kan vara intressant att se något specifikt i begreppet "pilgrim" som gäller generellt DÄR människor bor, verkar och vistas.
Pilgrimen finns "styckvis" som individer - odelbara enheter.
Dessutom finns "vi" som personer - vilket markerar kapacitet till individuellt personligt ansvar gentemot oss själva och omgivningen.
Pilgrimen kan i ansvarsperspektivet bruka begreppet "jag" utan att vara "egotrippad".
Pilgrimsperspektivet kan definieras som att ha distans och samtidigt vara närvarande.
Den sociala aspekten blir självklar vid insikten om att vi behöver varandra och från vårt inre låter "hjärtat vara med".
I pilgrimsperspektivet är "dela" ett viktigt ord.
Kan det vara så att ansvar utgår från hjärtat?
SAMMANFATTNING: Pilgrimsperspektivet utgår från en enskild person, vilket också blir ett inifrån och ut perspektiv. Utgångspunkten blir ”jag”, vad jag ser, känner, tänker och upplever DÄR jag befinner mig. På så sätt handlar det också om rummets perspektiv - OIKOS Perspektivet.
INSIKTEN är att det är också "jag" som medverkar och kan påverka situationen i omgivningen - det är "mitt" personliga ansvar.
Lille Per blir också kunskapsnomad som kan, genom egen erfarenhet bidrar med "goda nyheter" där han befinner sig.
Pilgrimen utanför Rom - hade sina villkor. Pilgrimen idag vandrar såväl i staden som på landet - vid vissa tillfällen. Så var det även på medeltiden.
Frågan är om pilgrimen som "gestalt" i vardagsdramat kan bibehålla pilgrimskaraktären?
Samhället uttrycks som kultur. Naturen blir i detta perspektiv miljövillkoren inom vilket kulturen ryms.
Genom att fokusera på ”vistas”, uppkommer också frågan om grundläggande behov av egen försörjning.
Mina egna högst personliga tillgångar står på så sätt i fokus.
Frågan blir om ”min” roll i den totala balansen ekologiskt, socialt och ekonomiskt.
Livskompassen där ”jag” i tid och rum skall vandra, alltid NÅGONSTANS, blir ett instrument för orientering av de villkor som gäller.
Hur ser det ”varaktiga” rummet (OIKOS) ut EGENTLIGEN?
Vi blir alla invandrare, medvandrare och utvandrare i livets OIKOS.
Kan vi upprätthålla oss själva som egna anvariga personer?
"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. - Artikel 1 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Vårt ansvar?
